Saddam och döden

Saddam avrättades för några dagar sedan och nu rapporteras det om att hans bror ska gå samma väg. FNs nye generalsekreterare, sydkoreanen Ban Ki-moon har kommenterat det hela med att säga att varje land bestämmer själv om man vill tillämpa avrättning eller ej. Så nu jublar väl alla dödsstraffsanhängare i USA och Kina.

Att Saddam var en galning med alldeles för mycket makt som beordrade fruktansvärda saker är det ingen tvekan om. Men först och främst var han ändå människa och därför har han vissa rättigheter. En av dessa rättigheter är slippa bli dömd till döden.

I Sverige har vi haft sammanhängande fred sedan någon gång i början på 1800-talet tror jag. Vi har ingen större erfarenhet av folkmord och förföljelse. Detta har kanske gjort oss naiva. Jag tror att det är bra i så fall. Det behövs människor som är naiva ibland, som ställer sig upp och skriker att nej, det är inte ok med dödsstraff, inte ens för monster som Saddam. Det behövs människor som inte är kränkta och arga som utifrån kan säga att detta är inte rätt.

Sen måste vi vara ödmjuka att inse att om det var vår familj, vårt folk och vår historia som blivit utsatt för de saker som Saddam utsatt bland annat kurderna för så kanske det inte skulle vara lika enkelt. Hatet måste få finnas där, att människor är arga kan vi inte ändra på och ska inte heller försöka. I ilskan finns en drivkraft och som kan vändas till något som kan ta de drabbade vidare. Men vi som står lite bredvid måste visa på andra vägar till upprättelse och något som kanske kan växa till försoning.

Vi kan tillexempl visa på sanningskommissionen i Sydafrika efter apartheidtiden. Där fick kränkta människor upprättelse och förrövare kunde be om amnesti. Det är inte enkelt, det är smärtsamt, men det är en väg framåt. För att döda Saddam gör inget av det han gjorde ogjort. Idag finns i Sydafrika ett av världens starkaste skydd mot diskriminering och det gäller inte bara när det handlar om etnicitet utan också i fråga om religion, kön och sexualitet.

Det är ingen enkel fråga och att komma utifrån och säga vad som är rätt och fel känns lätt förmätet. Men det känns inte heller som vi har något val. Dödsstraff är alltid fel menar jag. Även när det gäller Saddam, eller Hitler för den delen. Dessutom gjorde den snabba avrättningen att Saddam aldrig hann ställas till svars för alla de andra brotten han gjort sig skyldig till och det är synd.