Pusselbitar

Tron och relationen till Gud bygger på flera olika bitar. En klok människa skrev en gång upp dessa pusselbitar på ett mycket tydligt sätt. Gud och gudstron handlar om:

- Liv och handling
- Lära och teologi
- Upplevelser
- Bön, gudstjänst och meditation
- Tillhörighet

Det är inte frågan om att den ena biten är bättre än den andra utan att de olika bitarna förstärker varandra. Saknas något blir det skevt. De egna upplevelserna kan vara häftiga, men efter ett tag räcker de inte till att fylla livet. Bönen blir ofta starkare där tillhörighet och gemenskap finns. Läran och teologin kan göra livet tydligt, men införlivas den inte i vardagen betyder den tillslut ingenting.

Jag har dock funderat en del på den första punkten. Om inte den skulle kunna stå för sig själv. De flesta av mina vänner är inte troende. De ber inte och firar inte gudstjänst, de säger sig inte ha några andliga upplevelser. Ändå är deras liv och deras handlingar en del av Gud på jorden. På olika sätt visar de på kärleken. Det kanske är förmätet av mig att tolka in Gud på det här sättet. Att säga att de visst har en Gudsrelation, när de själva förnekar det. Vem är jag att bedöma det. Men utifrån min berättelse är det så. Jag måste väl bara vara medveten om att det är just min syn och inte den objektiva sanningen.

Patrik skriver väldigt fint om tron som ett val, om hur vi kan välja att leva i en berättelse där Gud finns eller välja en berättelse utan Gud. Jag har valt Gud i min verklighet, men jag respekterar att andra kommer fram till ett annat val. Ändå kan jag inte sluta se Gud i deras liv. Förlåt.

När jag pluggade upplevde jag en skevhet i förhållande till Gud. Allt fokus hamnade på teologin och livet, handlingen, bönen och gudstjänsten fick mindre plats. Kanske en av anledningarna till att jag tillslut fick så svårt att tänka själv kring teologin. Att verkligheten runtomkring hade urvattnats och teologin blev det enda jag hade. Jag saknade liv att applicera på den. Jag kunde inte känna något för de abstrakta tankarna för att jag saknade pusselbitar som de kunde knyta an till.

Efter en termins studieuppehåll med fokus på andra bitar börjar tankarna och åsikterna återvända. Jobbet med de gamla ger mig Gud i livet.

Den kloka mannen som gav mig namnen på pusselbitarna sa också att målet alltid måste vara den älskande människan och inte egna andliga erfarenheter. Här handlar det tyvärr inte om ett enkelt val (som att tro på Gud.... hur enkelt det nu är) utan om en daglig kamp. En önskan om att älska och säga det med hela livet.

Andra bloggar om: teologi